Mänskilig auktion och mänskligt ankrace

Hur många gånger ska man göra något innan det blir en tradition? Vi har i alla fall nu avhandlat det tredje årets mänskliga ankrace. Nytt för i år var att bjöd vi ut oss själva istället för konst. Kompetensauktion kallade vi det. En inventering av trädgården på vilda blommor och insekter eller ett surdegsbröd med poesi till. Rensning av hängrännorna eller en serie om ditt liv. Buden blev många.
Blåsten tog tag i vimplarna på morgonen men sen lugnadet det ner sig och vågorna i ån stillade sig lagom till ankorna skulle hoppa i. Vilgot Stareén tog hem vinsten även detta år! Är han oslagbar?