Medlemsmöte

Torsdagen den 17 november samlades vi i missionshuset för ha medlemsmöte och kolla på premiären av dokumentärfilmen om Uddebo och Gula huset! Det är ett filmteam från en skola i Helsingfors som följt händelserna i Uddebo under sammanlagt ca 5 månader resultat blev en 30 min lång film som skildrade livet i Udddebo och Tranemo, och våra olika sätt att arbeta med landsbygdsutveckling. Det var en spännande kväll och filmen mottogs väl av alla i lokalen. Trots sin humoristiska vinkling av vårt arbete gjorde den att vi kände att vi är jäkligt starka tillsammans och vi lätt ska fortsätta! Efter filmen hade vi lite mer möte.

Bygga Bygga Bygga

Det är lite kyligt nu, nästan så man måste ha mössa på sig inomhus. Jag gillar det inte och framförallt inte att det tar sån tid att värma upp rummen. Nu är det nästan så färdigt i "kontoret" att byggnadsvårdscentrumet kan flytta in, målet är innan 1 nov! En hel del som ska fixas innan dess men mest sånt som jag kan göra på veckorna, måla tak, fönsterkarmar, lister och slipa golv. Denna bygghelgen kunde jag inte vara så aktiv pga av 4 års kalas men det var väldigt trevligt ändå. Linnea, Johannes och Lo var här och hälsade på och bodde hos oss. Det känns att de är borta och vi saknar dem men fint att de kommer och är med på bygghelgerna. Jag längtar redan tills nästa och hoppas vintern håller sig borta tills dess.

septemberfint

Vackert och vänligt. Verkligt med verktyg. Vi tog oss ann panelen längs vägen och målning av både panel och pärlspont. Stina hjälpte till att måla och roade sig med att härma Staffan. En fin helg.

Skördemarkand

Vad passar väl bättre till hösten än färskpressad äpplejucie och krokiga morötter? Möjligtvis nygräddade våfflor och hembakta kakor. Inget av detta saknades på årets skördemarknad. Dessutom fick vi besök från både smeder och husintressenter. Jag hoppas att allt detta som sker nu bevaras i uddebobornas minnen för det tåls verkligen att ta fram tänka på då och då. Fint som snus.

Mänskilig auktion och mänskligt ankrace

Hur många gånger ska man göra något innan det blir en tradition? Vi har i alla fall nu avhandlat det tredje årets mänskliga ankrace. Nytt för i år var att bjöd vi ut oss själva istället för konst. Kompetensauktion kallade vi det. En inventering av trädgården på vilda blommor och insekter eller ett surdegsbröd med poesi till. Rensning av hängrännorna eller en serie om ditt liv. Buden blev många.
Blåsten tog tag i vimplarna på morgonen men sen lugnadet det ner sig och vågorna i ån stillade sig lagom till ankorna skulle hoppa i. Vilgot Stareén tog hem vinsten även detta år! Är han oslagbar?